18. I januari 2014 var det dags för min andra resa till Thailand.

Visst, tre hela år senare. Men tro mig, jag levde bildligt talat i Thailand under projektets gång, varje dag. Naturligtvis är spänningen och känslan av att vara där på plats oöverträffad av något annat. Två månader tidigare 2013 var det dags för lite seriös organisation och efter ytterligare en kampanjaktivitet av Qatar Airways, cirka 25 personer från olika vänliga företag, åkte vi iväg för 14 dagar i Phuket. Jag kommer inte att utelämna den roliga sidan i den övergripande organisationen här heller. För att göra vårt biljettpris bättre bokade vi biljetter med 10 timmars övernattning, utresa i Doha (Qatar), retur i Kuala Lumpur. Spola fram till början av januari 2014, när vi redan hade nått Doha och klockan 22.00 på kvällen var vi tvungna att fundera på vad vi skulle göra fram till klockan 8.00 nästa morgon. Det var 10 hela timmar. Vi fick inte lämna flygplatsen, vilket gjorde vår situation ännu värre. Vi började med planlösa rundturer (flygplatsen var fortfarande i sin gamla design) och alla möjliga försök att slösa bort tiden med drinkar, mat och kortspel. För oss verkade det som om tiden stod stilla. Men när vi visste vart vi skulle ... många av mina vänner skulle åka för första gången och deras bävan var ännu större. Det var dags för vår flygning, som var planerad med en timmes mellanlandning i Kuala Lumpur, utan att få av planet och så anlände vi till Phukets flygplats på kvällen. När vi hittade tillgängliga taxibilar, när vi kom till Patong, när vi checkade in på de olika hotellen som alla hade valt, enligt de olika vänliga företagen, och ytterligare hela 2 timmar hade gått obemärkt förbi. Tröttheten höll på att ta överhanden, vi hade inte sovit på nästan 2 dagar. Vi planerade alla att sova, vi hade ju trots allt 2 hela veckor av avkoppling och nöjen framför oss. Ja, men nej ... Några vänner gav oss idén att ta en drink på Bangla Road. Och ... när du går dit för en drink, stannar du vanligtvis där till nästa morgon. Vi delade upp oss i fyra sällskap, valde var sin bar och musikstil och insöp atmosfären på Merry Street. Jag minns att vi alla hade köpt lokala mobilkort för att snabbt kunna få kontakt med varandra, och runt klockan fyra på morgonen fick vi meddelanden om en bulgarisk fest och samling på Hollywood Bar. Jag sa genast: "Nu vet thailändarna var Bulgarien ligger". Jag var inte långt från sanningen, bara vi vet hur man festar så att vi kommer att bli ihågkomna under lång tid. Mitt nästa klimax med anknytning till Thailand börjar här någonstans.

Chapters